Konflikten mellan palestinier

Sedan en något år tillbaka så har de palestinska områdena varit delade i två politiska läger, som har delat makten över de två huvudområdena, Gaza (Hamas) och Västbanken (Fatah). Denna konflikt, anser jag vara mycket skadlig för den palestinska saken och för kampen mot ockupationen. Oavsett hur kampen mot ockupationen ter sig (väpnat [=vilket jag är emot] eller om man försöker förhandla), så blir situationen sällan bättre av att man strider inbördes. Palmecentret, som är en organisation som bl a leder förhandlingarna mellan - främst då - de palestinska lägren, men också mellan palestinier och israeler. Eller kanske inte förhandlingar, utan Palmecentret är snarare den mest sansade organisationen i kampen för palestiniers rättigheter.

                                              ---------------------------------större parentes----------------------------

Jag kan också, inte så lite stolt, säga att jag känner personen som leder förhandlingarna. Faraj Abu Iseifan heter han (jag reserverar mig för eventuella stavfel i namnet). Mycket märklig, menad som komplimang, människa. 24 år är han och leder förhandlingar, det är mycket moget tycker jag.

                                                 ----------------------------------slut parentes--------------------------------

Men för att komma till någon sorts slutsats så skulle jag skriva att, enligt en artikell som Al Jazeera har lagt upp på sin webbtidning (http://aljazeera.com/news/newsfull.php?newid=137788) så står det att Syriens president har haft samtal med den palestinska presidenten Mahmoud Abbas (även ledare för Fatah). Dessa samtal skedde i Damaskus, dock utan att Abbas tog kontakt med Hamas' ledare som sitter i landet i exil. Det tycker jag är mycket tråkigt att läsa. Förhandling kan inte ske utan att båda sidorna deltar. Eller snarare, ett samtal (mellan parterna) kräver att den ena börjar prata. Det är kanske det mest intelligenta ordspråket som finns.





I övrigt kära blogg så kan jag säga att jag är rätt så mör nu, efter en dags, relativt hårt arbete. Det var mycket kroppsarbete eftersom jag och min arbetskamrat/den-som-visar-hur-det-går-till, var ute i renseriet på fabriken och sopade golven rena från det damm som bildas när träflisen far omkring. Så mycket till sittande blev det inte.

Kroppsarbete, jag är i stort behov av det, eftersom jag har låtit kroppen förfalla en hel del de senaste åren. Jag hyser stora förhoppningar. Samtidigt, kan jag berätta att jag cyklar till jobbet och det är ungefär 2-3 km dit. Jag kommer imponera på min jympalärare när jag börjar skolan tror jag!


So long / Adam

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0